måndag 31 juli 2017

Vardag och ja mera vardag


Vilken fin o skön helg det blev. Lite värme fick vi till och med!

En helg när man egentligen borde ha varit på villan eller legat på stranden. Men vi hade bestämt att den här helgen skall Kevins sovrum fixas och mycket annat också här hemma. För vi har ju inte hunnit nått alls ännu denna sommar. Men så blir det ju lätt när man är borta precis hela semestern. Så var ju de större pojkarna i Mariehamn med mina föräldrar också så det var perfekt tidpunkt för lite renovering och fixande. Han lilla leker också betydligt bättre ensam när han inte har nån att bråka med. Så vi fick faktiskt gjort en hel del.

Bara tapeterna kvar och så är Kevins rum uppdaterat till ett skolpojkesrum. Med färger som han själv valt. Men den stora döskallen som han ville ha på väggen, så den lämnade vi bort...
Både före- och efterbilder dyker upp sen när det är helt klart.

 

 
 
Tummen upp för en egen cykel!
 
 

 
 
"Va då, sker det inget av sig själv?"
Inte alls lika roligt när man upptäckte att det inte var så lätt att hålla balansen och ta sig framåt. Han har inte det bästa tålamodet den här heller.
Testade ca 1 minut och när det inte genast löpte som han hade tänkt sig så gav han upp. Får se när han tänker testa igen...
 

 
 
Kaffe ute hann vi med också. Att det kan vara så bråttom så man inte ens hunnit med det ännu i sommar!
 


 

lördag 29 juli 2017

Helt eget fel, som vanligt


Solen stiger upp bakom grannens uthus, kaffet droppar redan i maskinen, nån ensam fågel går och spatserar på gräsmattan, det är lördag morgon. Lite för tidigt, också för mig, för att vara lördag. Men här sitter man...


Klockan var 4.30 när min rygg meddelade att nu är det dax att stiga upp. Försökte nog lite till, men se det bara gick inte. Så nu har man kört sig till den punkten igen. Ryggen sa stopp! 
Men när man tänker efter så är det ju mycket lätt att förstå varför. Ingen träning. Det är så enkelt att hålla ryggen i skick. Jag vet precis hur jag skall göra. Men ändå så blir det så här varje gång. 

Så länge det känns bra så kan man lura sig själv med att man nog klarar sig utan att träna. För jag sitter inte hellre och bloggar med en kaffekopp bredvid en tidig morgon än svettas på gymmet! För tidiga mornar, innan jobbet, det är min egentid! Det är då träningen skall ske och det fungerar bra sen när jag kommer mig för att börja. Men alltid kommer det nån orsak till att ta paus, mammaledigt, semester, ändrade arbetstider. Och det går bra en längre tid.
Men sen kommer stopp och jag klarar inte längre av att sova mer än 4-5 timmar. Kan botas med att slänga in en Burana och så kan man igen skjuta upp träningen en tid. Nästa steg är sen ischas. Ännu då det börjar kännas av så kan man skjuta upp träningen lite till. Men sen är det kört och så står man där en vacker dag och kan varken sitta, ligga eller röra sig.
"Been there, done that" så många gånger!

Senast gång på gymmet? Ja det var förra året. Blev paus eftersom jag var hemma i tre månader och sen har jag jobbat 50%, haft semester och ingen egentlig tid för träning. Det kändes så onödigt att ha ett gymkort om man bara kunde använda det en gång i veckan. 
Men en gång hade kanske varit bättre än inget! Och ja det finns ett gym typ 500 m från vårt hus också om man på riktigt hade velat träna. 

Visst har jag sporadiskt, ibland, lite försökt träna här hemma också. Där före Mauritius gick det helt bra. Men på Mauritius satt jag och en av min syster (inga namn nämnda) och tittade på när dom andra tränade. Hmm! Under husbilsmånaden blev det heller ingen träning. För det där med att träna utanför bilen det väcker lite för mycket nyfikenhet hos de andra camparna. Så det blir bara pinsamt. 
Och ja all tid mellan resor så har jag nog bara varit lat. Man kan alltid skylla på tidsbrist, men nog borde man ju hinna få in lite träning. Så bråttom kan det väl inte vara!?

Så ikväll blir det en date med crosstrainern och på måndag tänker jag fixa gymkort igen!




Försökte hitta en träningsbild, surprise så fanns det ingen, inte egentligen så konstigt. Så nu blev det nått helt annat!



torsdag 27 juli 2017

Den bästa campingen


Den bästa campingen är inte alltid den som är störst, har alla bekvämligheter man kan tänka sig, fin lekplats och underbar strand. Nej den kan var nått helt annat, men ändå upplever man den som den bästa.

 För min del var det precis så här. Visst gillar jag den stora fina campingen nära Dubrovnik med precis allt man kan tänka sig och underbar poolområde. Där kunde man stanna många dagar.
Men ändå är den här fina lilla, som vi hittade i Blagaj i Bosnien & Herzegovina, nog ändå bäst.



Vi plockade ut en på må få bara, fanns flera olika river camps i byn. Men tror den här var den som på sina sidor meddelade att de hade Wifi. Så då blev det den.

Mitt i byn körde man in på en lite sidoväg, mycket smal väg mellan bostadshus som gick brant ner mot floden. Träden skrapar i taket och man undrar om det nog är tänkt att man skall ta sig ner hit med en så här stor bil. Så ser man skylten, Welcome to River Camp Bara! Vi kommer ner till floden och en liten plattform öppnar sig med bara en annan bil. Ingen reception, ingen personal på plats och inte mycket annat heller. Gubben går fram till det franska paret i den andra bilen och frågar lite om platsen. Hör att det är bara att parkera nånstans, ägaren kommer och tar betalt i nått skede. Här fanns el, snabbt och gratis wifi och varm vatten i duschen. Allt man behöver! Vi stannar!




Så vi parkerar längs floden och konstaterar snabbt att detta gillar vi. Sen var det också bara ett stenkast, eller nå 15 minuters gång, till Blagaj kloster vilket var orsaken till att vi besökte byn. Mycket behändigt att bara kunna gå dit.


 


 Ägaren han kom, 15€/natt var priset. Wifi det fungerade faktiskt utmärkt och fiska det kunde man här också. Duscha kunde man fast det var en gemensam dusch för alla och inget lås eller egentligen så fanns det ingen dörr alls mellan toalett delen och duschen. Men varmt vatten fanns och inga större spindlar heller och man kan alltid ha sina barn som vakter utanför dörren. Fast tvivlar stort att de nu skulle ha stoppat nån som varit påväg in. Med näsan i sina iPads så hade de knappast ens noterat när nån gått förbi dem. Men nu gjorde ingen det och jag fick duscha ostört.

Men ja, jag upplevde den här som den bästa denna sommar, konstigt nog!

Så besöker ni Blagaj med husbil, och inte söker lyxboende, så är den här campingen helt ok.






onsdag 26 juli 2017

Längs vägen i Bosnien & Herzegovina


Bosnien & Herzegovina med sina berg och dalar är ett mycket vackert land att bila i!

Vår resa genom landet tog bara två dygn. Hade gärna spenderat mera tid här, men som vanligt hade vi bråttom ner till havet. För strandlinje det har ju detta land inte så mycket av. 
Vi började i norr och körde in i landet från norra Kroatien. Från början var det tänkt att vi skulle stanna i Sarajevo, men tyvärr så fick vi lämna den delen och körde rakt ner till Blagaj. Där vi sov den ända natten i detta land. Från Blagaj körde vi via Mostar till Kravica vattenfall och därifrån till Dubrovnik i Kroatien.


Första streckan efter gränsen från norr präglades av söndriga hus. Hela byar med varannan, eller mera, hus i ruiner. Resten av husen fulla av skotthål och däremellan nått ny bygge. Ganska ledsam vägstrecka. Sen kom man upp i bergen och sönder bombade hus hörde inte till vägbilden mera.



Vägarna, om man håller sig till de större, är helt i bra skick. Och landskapet är helt otroligt!
Tyvärr är det ganska smutsigt överallt längs vägkanterna. Folk verkar slänga sitt skräp här. Vi såg t.o.m. hur en gubbe slängde sitt tv ner över kanten av en bergssluttning. Inte nått man ser här hemma som tur är.




Sen kan man försöka ta en kortare väg, eller egentligen försökte vi undvika att behöva köra in i fel del av Kroatien (dit hade den större vägen gått) och tog därför lite mindre vägar genom södra delen av landet. Till slut blev det nog ganska smalt... Men vi kom fram. Om det nu sen gick snabbare så här vet jag inte. Kanske hade det varit snabbare om man kört den större vägen och varit tvungen att ta sig över flera gränser. Men åtminstone var det mera spännande så här!

Så mycket vackert land! Enkelt att ta sig runt med husbil, campingar finns och mycket att se! Euron fungerar som valuta åtminstone på sevärdheter, så man behöver inte fundera på att växla pengar. Vilket är skönt när man bara spenderar några dagar i landet. Kanske får man inte alltid helt rätt kurs, men inte förlorar man nå mycket.
Hit kunde man åka igen!



tisdag 25 juli 2017

Vardags uppdatering


Regnet piskar ner, himlen är så mulen som den bara kan vara... igår fick vi vara och köpa en mössa åt Colin, alltså ingen solskyddsmössa utan en mössa, mössa, för att det blåste så kallt på villan. Och min kaländer påstår att det är sista veckan i juli...

Deprimerande! 
Som tur så var man borta hela semestern, så sol o bad det har vi ändå fått i stora lass. Men nog hade det ju varit roligt om man fått njuta av lite villa-liv också i sommar. Visst är vi på villan ändå fast vädret är dåligt men man kunde ju, i juli, göra annat också än sitta inne och värma sig vid brasan. Men tror nog att det är just det som pojkarna får göra idag när de spenderar dagen med mina föräldrar. 
För min och gubbens semestrar de tog slut dagen efter att vi kommit hem. Inte egentligen någon super lyckad planering, att först köra typ 4000 km på 3 dagar, komma hem och packa upp, gå på 40 års fest och annat ännu samma kväll, ha en mindre produktiv söndag (läs, ligga i hängmattan) och sen iväg på jobb på måndag morgon. Så man kan lugnt påstå att förra veckan hade man inte brist på sysselsättning efter jobbet. 
Men nu är bilen igen tvättad och packad och rullade till villan igår morse. Så nu blir det villa-liv i regnet fram till onsdagkväll ja jobb på dagarna förstås. Sen en helg med bara en son hemma och en del fixande och målande med huset.

Men nog är det skönt att vara hemma! Tror att den här resan nog varit den tyngsta av alla caravantrips som vi gjort. Efter tre veckor var vi alla helt färdiga och kunde gott ha varit hemma. Men det var ju lite kvar att köra efter det ännu. Roligt hade vi, som vanligt. Såg och upplevde en hel massa. Men kanske ett eller två års paus kunde sitta bra nu. Göra nått annat än köra nästan 10 000 km på semestern. 
Alltså förstås inte stanna hemma, utan kanske resa på annat sätt. Man kanske inte skulle behöva använda precis hela semestern till resan. Så känns det nu. Men det är långt till nästa sommar. Och jag hinner ändra mig många gånger innan det!

Men vet ni vad, det är första gången, på vem vet när, som vi inte har nästa resa redan planerat när vi kommer hem. Och nu, ännu nästan två veckor efter att vi kommit hem, så har vi fortsättningsvis ingen resa planerad. Fast det regnar och är kallt och deprimerande! 
Mycket konstig situation egentligen. Gillar nog inte den heller så kanske man borde göra nått åt saken?! Ännu har man ju några semesterdagar kvar att ta ut...





måndag 24 juli 2017

En pärla bland annat


Här kommer ett tips på en riktig pärla till camping i ett område som annars inte har nå riktigt super bra campingar!


Nämligen en liten familjeägd camping i Lettland strax intill Via Baltica, Labirinti heter den. Hittade campingen av en slump när jag febrilt försökte hitta nått annat alternativ till de inte så trevliga campingarna i Jurmala. Området i Jurmala är ju fint, vacker sandstrand och fina gamla byggnader. Men campingarna har verkligen sett sina bättre dagar. 

Denna camping ligger 50 km söder om Riga, bara ett stenkast från Via Baltica.
Labrinta campingen är relativt ny, här finns inget hav eller sjö, men familjen har gjort det väldigt trevligt för barnen. Här finns linbanor, minigolf, gokart-bilar, labyrint, fotbollsmål, studsmattor och en hel del annat. Ja o en storkfamilj som bodde i en gammal kranbil.
Faciliteterna är helt nya, finns kök, dusch och toalett.



Ingen plats man kanske spenderar nå många dagar på, eftersom här runt inte finns så mycket att göra, men som en kvälls-stopp är den helt perfekt. Priset var också riktigt bra, 15€/2 personer, bil o el, i juli. Det är billigt! För barnen kom det sen ännu 3€/barn till, förutom Colin som var gratis. Så 21€ betalade vi för vår familj. Här kommer vi att stanna flera gånger.



lördag 22 juli 2017

En examen


Kokat diverse pannor kaffe, serverat och fixat! Trötta fötter efter att ha stått hela dagen!

Grattis lillasyster till din tradenom examen!



Denna helg har vi redan hunnit med två fester. Denna andra betydligt roligare än gårdagens begravning. För idag firade vi min yngsta systers examen. T.o.m. vädret var på vår sida idag. 
Ja man fick ju spendera hela dagen i köket, men roligt det också.
Pojkarna de spenderade dagen med att leka med den uppfixade båten som de inte sett på över ett år. 




Roligt när alla syskon är hemma och då måste man ju passa på och ta familjefoto!
Som vanligt inte så lätt...




 Men av många kanske vi fick till ett skapligt.
Uppradade enligt ålder, förstås!





fredag 21 juli 2017

Ja alla campingar kan ju inte vara super!



Campingar blev det besökt en hel del av denna sommar också. Vissa bättre, vissa sämre, vissa väldigt dåliga! 


Jag hann under resan aldrig skriva nå inlägg o campingarna som vi besökte. Det fanns så mycket annat att skriva om och så lite tid. Man har ganska begränsat med tid för sånt när man reser med tre små. 

Men sammanlagt blev det 20 olika campingar denna sommar. Många var jätte bra, de flesta helt ok, men så fanns de dem som man aldrig skulle återvända till. Priset per natt för en husbil med 2 vuxna och 3 barn och el till varierar runt om i Europa, men i medel runt 20-30€. Då var det billigaste 17,50€ och det dyraste 50€ per natt. Priserna stiger också överallt från juli. 


Camping Paemer i Albanien


Den absolut dåligaste campingen som vi kom till i sommar var i Slovakien. Vi hade kört hela dagen och behövde stanna så att barnen skulle hinna röra på sig lite innan det var sovdax. Så det blev att vi valde en camping snabbt på nätet och körde dit. För det första så kunde de inte ens hjälpligt engelska här och platsen hade nog sett sina bättre dagar. Vanligen är jag inte så kräsen med duschar och sånt, men här ville man nog inte ens gå in i servicebyggnaden. 
Men eftersom det började bli sent och vi ändå bara skulle sova och starta tidigt, så spelade det inte så stor roll hur här såg ut. Det fanns en liten bäck som pojkarna roade sig med att slänga pinnar i. Jätte roligt tyckte de. 





För att göra saken ännu bättre så började det stört regna på kvällen, första regnet på hela resan, och det höll på hela natten. Vi hade tänkt starta tidigt, 4.00. Men gubben var nog redan på kvällen lite skeptisk på hur det skulle gå när vi stod på en gräsmatta i liten uppförsbacke och det regnade så mycket. Nå han hade ju helt rätt. Vi var helt fast! Ingen chans att komma loss själva. Trodde redan att vi skulle få gå och sova några timmar till. Man kan ju inte vänta sig drag-hjälp 4 på natten. 
Men vårt försök att komma loss väckte en annan campare och han var vänlig (eller ville få bort oljudet snabbt) och drog loss oss med sin bil. Inget gemensamt språk hade vi här heller, men det behövdes inte. Loss kom bilen ändå. Tacksamma körde vi mot saltgruvan och var framme helt enligt tidtabellen. 

Ja det var den sämsta för i år. Hade tänkt skriva om den bästa också, men kan inte bestämma mig för vilken det var. Så det får bli ett längre inlägg om DE bästa lite senare. 


tisdag 18 juli 2017

Saltgruvan i Polen


Saltgruvan i Wieliczka är en av Polens största turistattraktion med sina 800 000 besökare årligen. Denna gruva har varit i drift sedan 1200-talet och finns med på UNESCOs världsarvlista!
En väldigt fin och unik plats!


Själv har vi ju varit hemma redan några dagar, men ännu finns det några inlägg kvar att skriva och här kommer ett om vårt gruv-stopp i Polen. 




Vi hade nog inte läst på så noga om detta ställe innan vi kom hit så det mesta kom som en överraskning. Som det att man skulle trappa ner 50 våningar innan man kommer ut i själva gruvan, Nåja det var nu inte så tungt, men lite skrämmande nog. För när man stod där i slutet på 50 våningen neråt och väntade på att gruppen före skulle traska vidare och vi skulle kunna gå ut i gången o man visste att det ovanför stod åtminstone en annan grupp till i samma trappa och när man hör hur det knakar i trävirket och man vet att brakar det så kommer man ingenstans. Då gick nog en lite tanke i huvudet om att detta kanske inte var en så bra idé. Men så öppnade guiden dörren och vi slapp ut i gången. Inget brakade den här gången heller!




Colin ser lite ut som om han inte vet vart han har hamnat!




Denna gruva har gångar så det skulle räcka väldigt länge att traska igenom alla och här finns flera olika alternativ på guidadeturer som man kan välja mellan. Vi valde den vanliga turistturen som räckte ca 1½ timme. Med besök till gruvmuseet hade det nog tagit 3 timmar. Men när vi väl var framme vid sluthissen så hade Colin redan sovit i min famn en bra stund. Så vi valde att skippa museet.




Den här gruvan har så mycket att visa! 
Det som gör denna saltgruva unik är alla underjordiska floder, saltskulpturer, träbroar, kammare, salar, kappel, altare m.m. På ca 130 meters djup finns det till och med en liten stad med restaurang, post, bio, museum, souvenirshops, sanatorium och sport- och teaterhall.



Men det som jag tyckte var mest spännande, eller skrämmande, var nog hissen i slutet. Vi trängdes hela familjen, plus två tanter, in i en liten liten hiss. Runtom sig hade man ett galler och sen stenvägg. Och så åkte man upp 130m. Snabbt gick det förstås, men man hann nog tänka en och annan tanke innan man var ut därifrån. Bara att visa upp en bra min åt barnen så att de inte såg hur skeptisk/spänd man själv var.
Men så kan man ju också tänka att om denna hiss tar upp nästan en miljon besökare varje år så bara måste de hålla den i gott skick. 


Denna plats ligger ju bara en 35 km utanför Krakow så besöker man staden kan man passa på och ta sig ut hit också. Det är nog värt det! Men här är massor av turister, 5000 om dagen. Så det lönar sig att vara i tid ute. Eller köpa sin biljett redan innan.