lördag 30 september 2017

Septembers sista dag


Sista september, höstens första månads sista dag...
Klockan är 7 på morgonen och det är beck svart ute (ja det var det åtminstone när jag började inlägget). Träden över hela gården är gula och vackra. Hela gräsmattan hade nu varit täckt med gult, om löven fått vara kvar. För mig hade dom gärna fått vara det... 


Den första månaden med helt ny vardag är över.
Och bara att konstatera, vi alla klarade av att gå in i den riktiga vardagen igen och vi klarade det bra. Varje en av oss!
Känns så roligt att åka till jobbet på morgonen när man inte behöver tvinga nån nånstans. Inga tårar, inget skrik, inga protester! Bara glada miner!

Så har vår vardag inte alltid varit. När de andra två först började dagis som 4 och 2-åringar var situationen en helt annan. Och den blev egentligen inte nå bättre innan den dåvarande 4-åringen började förskolan. Då förändrades plötsligt allt. Sen dess har han ganska gladeligen gått till skolan varje dag. 

Vår nu varanade 2-åring han nickar glatt när man säger att han har dagis-dag. Inga tårar, bara ett glatt hej, hej och kram åt mamma och så iväg och leka. Att han under dagen ofta också kommer ut och titta på hästar gör inte saken sämre precis. Den gossen han gillar verkligen hästar. Och trivs i sitt dagis.

Förutom detta är september för oss också den sista kalas-månaden på året. Vi firade 2-års kalas och mitt "nått år över 25-års"-kalas. Annars var september en ganska lugn månad. Inga resor, lite villa-liv, några utflykter, lite teater, men mycket hemmaliv. Skönt så!

Förra fredagen var också min sista lediga fredag. Nu är det 100 % jobb som gäller och gubbens tur att vara hemma på fredagarna. Lite synd, gillade min lediga dag med Colin. Men ibland blir det inte som man vill. Och det viktigaste är ju ändå att Colin får vara hemma och att nån är hemma när de två äldre kommer från skolan.




Så hej då september och välkommen oktober!



tisdag 26 september 2017

Det vackra vädret håller i sig



Igår lärde jag mig igen nått nytt om mina barn, efter en lång skol-dagisdag så skall man överväga noga om man vill ge sig på nå större aktiviteter på kvällen...

Vår aktivitet var inte ens stor. Vi cyklade ner till sjön och fiskade. Men när man är trött kan det lätt bli ledsamt. Först när man inte får nån fisk, sen när man upptäcker att fisken försvinner när man släpper tillbaka den i vattnet, när brodern slår dig i huvudet med metspöt (misstag?..hmm...knappast), när man inte får rida på hästen utanför hembygdsgården, när man inte kan ge sig iväg och söka efter nån annan häst, när man måste hem...osv. Så hörde nån barn som skrek igår i byn, så var det bara vi som försökte oss på lite lugn family-time.
Men konstigt nog så klarade vi inte av det där "lugnt" den här gången heller. Andra kanske skulle kalla det total kaos, jag säger "Kanske det, men det är mitt älskade kaos!"




Och alla fick fisk till slut, t.o.m. han som fiskade utan krok. Ibland behövs det lite fusk och lån av storebrors fisk. Men glädjen den var stor när han såg sin egen fisk.
Men så många gånger hade vi andra nog hans metspö i huvudet så nån krok kommer han inte att få på en lång tid ännu.





O i kväll skulle han o fisk igen. Storgråt tills pappa lovade åka och fiska en liten stund.
Blev ingen fisk, men gossen var nöjd. Får se hur många fiskekvällar det blir!?



måndag 25 september 2017

Huhta-Ottos grotta


Om lördagen inte blev riktigt lyckad vädermässigt så var söndagen helt otrolig. 
Varmt och soligt, hade varit skam att sitta hemma. Så vi styrde mot Huhta Ottos grotta!




Och vi var inte de ända som kommit på den tanken. Vi mötte folk på både vägarna längs den ca 800m långa stigen och också på plats fanns det folk. Lite förvånade var vi, det är ju ingen "stor-attraktion". Pojkarna tyckte att här är ju mera människor än på alla turistattraktioner i Makedonien tillsammans. 




Ja vad är då Huhta Ottos Grotta, kanske nån undrar?!

Det är stora flyttblock som transporterats till platsen under den senaste istiden. Och mellan dem har det bildats grottor. Huhta Ottos flyttblock är 6,5 m högt och som bergart är det en vacker gnejs. 





Varför kallas det Huhta-Ottos grotta?

"Otto Storå, som blev kallad för Huhta-Otto, föddes 8.4.1863 i Bråtö, Kronoby. Han var dräng till yrket och arbetade på åkrarna runt i Bråtöbyn. Han bosatte sig på 1890-talet vid Bredviken i ett torp som låg nära ett stort flyttblock som började kallas för Huhta-Ottos grotta. Otto var en stor naturvän. När sommaren kom flyttade han till sin grotta och bodde där hela sommaren. Myterna säger att det finns en lönngång i Huhta-Ottos grotta som leder till Sandskata udden, men lönngången har inte ännu hittats."


Vår Otto han tyckte inte alls det var nå roligt när bröderna fick klättra ner i grottan och han bara fick titta på. 




Här finns också en bra grillplats om man blir hungrig. 
Besökarna före oss hade tänt brasan så vi slapp t.o.m göra det. Gott med kaffe och snacks vid brasan. Hade vi inte varit påväg hem till mina föräldrar på mat efteråt så hade vi nog tagit med större matsäck och pojkarna hade gärna stannat en längre stund. Gott om bra klättring och hål att upptäcka. 




Var finns då platsen?!

I Kronoby, inte långt från riksväg 8. Mycket lätt att hitta och google maps vet precis!





söndag 24 september 2017

Hösten på villan


Härlig värme utlovades till helgen, så klart att vi då passar på och åker till villan.
Den där värmen ute blev nog, men en fin dag fick vi ändå. 




Fiska, fiska var dagens tema. Ingen av våra två åringar har gillat att fiska som den här. Visst de har testat en gång, kanske två och så har de gått och gjort nått annat. Den här han spenderade halva dagen med att fiska med pappa. Först med en pinne och sen med ett riktigt fiskespö. Tålamod har han också, men nog hjälper det ju om det nappar ibland. Den stora fisken, den var spännande. Men fångar man nått som är nästan lika lång som en själv så blir det nog lätt så. 




"Kan du stå bland gräset så att jag kan fota dig?"
Spexaren satte igång...




Vackra höstfärger, trots saknaden av solljus!
Gillar hösten, alla färger, faktiskt också det att det blir mörkare ute, men dessa eländiga älgflugor de håller på och förstör hösten. Hatar att plocka dem ur håret och nu biter de också och såren tar en evighet att läka. De flesta gånger så finns de inte på villan, om man hålls på gården. Irrade oss nog ett varv ut i skogen och stötte på älgspår och då strax blev det att plocka kryp. Enklare för vissa som inte har nått hår på huvudet och barnen verkade de inte ge sig på.




Blöta och smutsiga styrde vi hemåt när det mörknade. 
T.o.m. den här fröken tyckte att det var en god idé att kasta sig ut i vattnet strax innan man skulle sätta sig i bilen...



måndag 18 september 2017

Rastlösa barn och en lika rastlös mamma


Inget super väder den här helgen. Regnigt, mörkt och dystert. En hemmahelg utan nått program hade vi tänkt. Vi stod ut lördagen!

Jag försökte påbörja projektet med att få 5500 bilder till en 132 sidors fotobok, hur det nu sen skall gå. Medan barnen höll på och rev huset och slogs, eller spelade. Blev jätte mycket playstation, Wii u, iPads och telefoner och därimellan när man tvingade dem och göra nått annat så blev det skrik och slagsmål. Och jo vi både spelade och lekte och badade bastu och annat hela familjen tillsammans också. Men hela gruppen var för rastlösa och lätt retade den här helgen. Så kan det vara ibland, när en är på dåligt humör så smittar det av sig på alla andra.

Sä när söndagen kom var vi vuxna överens om att vi nog måste hitta på nått annat. Så blev en hel dag på stan med bl.a. loppis och Touhutalo. Inte svårt att gissa vilken av dem barnen gillade bäst!
Nu är han tillräckligt stor Colin och kan ta sig runt så gott som hela rummet själv. Vissa klättersystem är ännu lite för höga för honom och kräver lite skuff-hjälp, men annars klarar han sig bra. 
Och själv får man också motion när man försöker springa efter honom. 

Lyckad dag, inga slagsmål och alla somnade jätte snabbt på kvällen!




Så nu är vi utvilade (eller nått) och klara att börja en ny vecka!

Välkommen Måndag!


söndag 17 september 2017

Vackra ting


Vill ni se den absolut vackraste souveniren som vi fick med oss hem den här sommaren?! Kanske den vackraste nånsin egentligen. O en av de största också.




Vi köper väldigt lite souvenirer nå mera. Av den enkla orsaken att man oftast inte gör nått med dem sen hemma och så är det oftast mest skräp. Så köper jag nått så är det nått som man på riktigt vill använda i inredningen sen. 

Dessa såldes lite överallt i Bosnien & Hertzegovina så i Mostar, en tidig morgon, kunde jag inte hålla mig längre. Bara måste ha en sånn! Som tur så reser vi husbil, så såna här köp är utrymmes mässigt helt ok att köpa. 
De som hängde framme överallt var jätte färgglada. Mosaik i alla slag av färger. Och lampor fanns i alla former, bordslampor i olika storlekar och hängande med olika mängder av kupor. 




Jag ville ha en hängande och kupor som alla var hel vita. Förstås!
Nån sånn fanns inte framme, men de vänlig tanterna plockade snabbt ihop en som var helt perfekt och gubben fick springa till bankomaten runt hörnet medan de packade ner den i en stor påse. Som tur så drar vi runt med vagn ännu också och behövde inte bära på påsen resten av dagen. 

Lampan den passar bra där den hänger idag. Precis lagom mängd med kupor, nå flera och den sista hade kommit för lågt ner. Redan den fjärde här är lite på gränsen. Jag går själv i den hela tiden och den fick sig ett ordentligt slag redan för nån dag sen av lite flygande kläder. Som tur var det bara den nedre metall delen som lossnade och flög iväg. Så sen när nån lyckas slå ner den första kupan så får vi åka på nytt till Bosnien och då skall jag ha en stor bordslampa också...




fredag 15 september 2017

Funderingar och tankar, om det senaste året


Ny dag, den första som 36, känns nog ingen skillnad från igår!
Hade en bra födelsedag, en av de bättre känns det som, fast det inte hände nått stort eller annorlunda. 


Tror vi skippar alla platta visdomar om ålder och visdom och allt sånt och bara konstatera fakta. Man blev ett år äldre igen! Åren springer iväg känns det lite som ibland, men så kan de nog också tramppa väldigt still vissa gånger när man väntar på nått bra. 

Året innebar inga större livskriser, fast byxorna blev mera trasiga och vissa kanske påpekat nått om ålderskriser pga dem. Godkänner åtminstone inga kriser och byxorna kommer att fortsätta vara trasiga!

Hur var det senaste året då kanske nån undrar?! 
Ja det var ups and downs, ganska mycket av de där downs egentligen. Inget som har synts här på bloggen och så kommer de knappast att göra i fortsättningen heller. Men de fanns där och finns nog med all säkerhet i framtiden också. Året innehöll över 2 månader utomlands med härliga resor, så man kan nog inte klaga. Jag har fått göra det som jag älskar mest.

 Vad har du lärt dig under året?
Vanligen hade jag nog bara konstaterat att "int na" och på riktigt inte kommit på nånting. Men i år vet jag precis vad jag lärt mig. Innan när nån frågade av mig "Nå hur mår du då?" Så var mitt svar kanske nått i stilen med "Romeo har haft feber, Kevin gjorde så och Colin hit o dit". Men så fick jag höra "Det var ju inte det jag frågade, jag frågade hur DU mådde!" Jaa, det borde ju vara en skillnad. Jag är ju inte mina barn. Som mamma blir det lätt så. Barnen först och har man lite tid så är det bara dem man hinner tänka på. Och jag märkte att man på riktigt måste stanna upp och tänka efter en stund för att uppfatta hur man själv mår just då. Ibland kan det också vara betydligt enklare att bara tänka: barnen, och inte tänka så mycket på hur man själv mår. Men det är inte heller fel att ibland tänka på sig själv.
Så det har jag kanske lärt mig under året. Eller åtminstone så jobbar jag på det.

Blev som sagt inget större kalas. Men mina kära kom med sina gåvor och kramar. Och det räcker gott för mig!



torsdag 14 september 2017

19 frågor till en "wannabe" resebloggare!


20 frågor till en resebloggare startad av resebloggaren
Som vanligt, älskar listor så här kommer mina svar på dem (ja 19 svar blev det bara)! Och vad passar bättre denna födelsedag till ära än lite frågor om det som jag älskar mest! 




1. Vem är du egentligen? 

Kort och gott, jag är mamma, fru, dotter, syster, vän, geolog och ja mycket mera! Men de var nog de viktigaste!


2. Hur började ditt reseintresse?


Undrar om jag inte föddes med ett intresse för att resa och upptäcka. Som liten reste vi nog en del men oftast bara korta resor. Men minns att en av mina favorit lekar var att packa och leka att jag reste nånstans. Packa gillar jag nog än idag! Och det är ju tur, för med den här gruppen så har man alltid en hel del att packa.

 
3. Vad kan du inte resa utan?


Mobilen, ja den går man ju förstås ingenstans utan. Men kameran den är nog den saken som jag aldrig kommer att resa utan! "Är det inte på bild, så har det aldrig inträffat!"




 
4. Vad är du rädd för när du reser? 


Rädd är kanske ett lite för starkt ord, är nog kanske inte rädd precis för nått. Försiktig är man ju när man reser med barnen. Man väljer ju inte platser som man vet är farliga. Gillar inte att flyga, speciellt inte om barnen är med. Men kan nog inte säga att jag är rädd för det heller. 


5. Vill du resa ensam eller i sällskap? 


När vi senast var på vår månads husbilsresa så gick jag och drömde om en resa utan barnen. En resa där man skulle ha tid att sätta sig ner och ta det lugnt lite också. En solstol, en drink och en bra bok. Det kändes som drömmen när man jagade runt efter Colin överallt. Så en av de första sakerna jag gjorde i höst var att boka en resa utan barnen. Dock ingen solsemester, men ändå. Vet dock att jag kommer att sakna pojkarna och att vi ganska snabbt får tråkigt när vi inte har dem med. 
Så svaret är nog att jag hellre reser i sällskap än helt ensam. 

Den här gruppen reser jag gärna med!





6. Vad gör du när du inte reser?


Ja jobbar, leker, fixar läxor, städar, plockar, lagar mat, bloggar, tränar, tvättar kläder, handlar, rastar hunden, kör bil, planerar och drömmer! En vanlig vardag med tre söner alltså!

 
7. Vad är viktigast på en resa? 


Upplevelsen, jag vill se och uppleva nya platser. Det behöver inte vara lyx, absolut inte. Reser hellre budget och mycket, än lyx och lite. 






8. Packar du för lite eller för mycket? 


När jag åker med barnen så alldeles för mycket. Då kan man nog säga att jag alltid vill vara förberedd på det mesta. Och är det också! När vi åkt med bebisar så har vi haft med precis all mat åt dem och då har det blivit mycket packning. Åker jag ensam så brukar det bli mest lagom. För då måste man ju själv bära på allt också. 


9. Fönsterplats eller gångplats på flyget?


Fönsterplats. Gillar inte att behöva gå upp hela tiden om nån annan måste förbi.  
  

10. Vad irriterar du dig på ombord på flyget? 

Andras skrikande barn. Som tur har våra aldrig skrikit nån längre stund under nån flygning. Inte ens Colin fast han kräktes genom hela 12 timmars flygningen till Mauritius. Då var vi nog medresenärernas värsta mardröm. 



 
11. Vilket flygbolag gillar du bäst? 



Ett säkert som tar mig snabbt dit jag behöver/vill ta mig. Annars är det inte så stor skillnad. 



12. En resa som du skulle vilja göra men som nog aldrig blir av?
 

Hoppas att det inte finns nån sånn. 


13. Ett av de bästa reseminnena? 


Reseminnen finns det tusen av och jag hoppas att det blir tusentals till ännu. Vårt bröllop i Mexico, syrrans förlovning i Kuba, födelsedagar, platser, upplevelser, det finns så många att välja på. Så nån speciell kan jag nog inte välja!




14. En resa du aldrig gör om? 


  Ja egentligen så vill jag ju inte åka två gånger till nån plats. Men det sämsta med nån resa som jag gjort har nog inte varit platsen utan mera sällskapet. Det finns vissa människor som jag aldrig kommer att resa med igen. Så en resa jag aldrig gör om skulle nog vara nån typ av bussresa. Hatar att behöva gå omkring i större grupp och sitta och vänta i evigheter på att alla skall vara klara. Och alltid finns det de där typerna som inte kommer i tid och så blir alla tvungna att vänta. Så nej tack till bussresor. 

15. Din värsta resemiss? 


Kan ju inte finnas nå riktigt stora missar, eftersom jag inte kommer på nån. Men så är jag också väldigt nogrann med planeringen innan vi åker också. Kan ju vara orsaken till att inga större missar förekommit. 

16. Bästa matminnet från en resa? 


Matminne för min del handlar nog inte om maten i säg utan mera platsen. De bästa matminnen har nog varit nån enkel picknick på nån vacker strand eller en pizza äten på gatan i vackra Venedig strax innan vi åkte ut längs kanalerna. 





17. Om du bara fick göra en enda resa till i ditt liv, vart skulle den gå? 


En jordenrunt resa för att hinna se så mycket som möjligt! 

18. Bästa resmålet i Finland? 


Gillar Åbolands skärgård, så det skulle nog vara den. Vår huvudstad har ju också mycket att erbjuda och min älskade studiestad Åbo också. 




19. Vart går nästa resa?


Nästa resa går till Umeå och Skellefteå i Okotober, sedan en eller två jobbresor till Helsingfors, kanske en syster-mamma weekend/kryssning i november och så Lissabon i December. Så ser de närmaste månaderna ut!


"Det finns alltid ett nytt äventyr runt hörnet"