onsdag 29 november 2017

Jag skrev under


#dammenbrister




En hel vecka har facebook flödet svämmat över av vittnesmål. Den ena berättelsen otrevligare än den andra. Från att vara hemliga så kan nu alla läsa här

Har hela dagen gått och försökt formulera ett inlägg värt temat. Men kommer ingen vart. Har mina egna vittnesmål som man kunde berätta. Inga stora greijer, så man får nog kalla sig "lyckligt lottad" som kommit så här långt i livet utan nått större men för livet. Så inga stories.

Men en sak kan jag lova, mina söner kommer att uppfostras till att respektera andra. "Pojkar är pojkar", "kärlek börjar med bråk", kommer aldrig att höras i detta hus. De vill inte vara med om den  dagen när jag får höra att de sprungit omkring o öppnat dörren till flickornas omklädningsrum eller "sprättat" nåns BH-band. Små saker, visst, men de är tyvärr de saker som jag kommer ihåg bäst från mina lågstadie och högstadie år! Inga trevliga minnen... 

Så där kan jag åtminstone göra en insats!


fredag 24 november 2017

Nallar och tomten avslutade den här jobbveckan


"Ei, ei, ei och ei, ingen nalle tack!"


Så lät det när minstingen skulle välja nalle före konsärten. Jag hade med en gammal Ti ti nalle som han inte sett på länge och tänkte att den får han sen. Nå den dög förstås inte allas när han såg att där fanns hela raden med nya och annorlunda. Så han valde ut Trioli-nallen av modellerna, den skulle han ha. Men sen när vi bad om den vid kassan o skulle betala så var han bara "nej". Tanten plockade fram varje nalle de hade. En efter en så fick de ett "ei". Han ville inte ha nån ny nalle och sen dög den gamla hur bra som helst. Billigt och bra, alla nöjda! Ja förutom tanten i kassan förstås.


Ti ti Nalle showen var alltså gårdagens program. Roligt tyckte Colin att det var fast han inte är nån större Ti ti fantast. Vi hade en riktigt rolig tumis kväll han o jag. Trots snöstorm och dåliga vägar.





Det har varit några år emellan för oss, utan Ti ti nalle, men inga större förändringar har skett. Tanten och showen var sig lik.
Plus för arrangemanget nuförtiden när man kan köpa sig en specifik plats i Snellmansalen och inte behöver stå o trängas vid dörren för att hinna få en bra plats. Det var lite tokigt innan. Med föräldrar som arbågade sig fram för att komma först in med barnen i släptåg. Inte roligt. Men nu var det som sagt bra, när man kunde köpa den plats man ville ha, om man var ut i tid förstås. Vi satt på fjärde raden och det var helt bra.

Men hur rolig showen än var så är 25€/biljett nog ganska mycket för att se på en tant och några nallar. 



måndag 13 november 2017

Farsdag



Jag har en far som ställer upp i vått och torrt, mina barn har en far som gör det samma.
Igår fick vi fira dem båda!


Farsdagen i år blev mycket traditionell med sång, paket och grattiskramar strax från morgonen. Barnen kunde hålla sig till 7.00, men sen skulle han väckas. Så här får man inte sova nå länge, ens på farsdag.  "Ja må han leva... ekade det i huset, först med Luciasångens melodi dock, undrar om ettorna börjat öva på luciasånger redan när vår sångledare lite blandade. Men ingen skillnad, pappan blev väckt och kramad.

Sen blev det en lång frukost på det.




Inte ofta som vi äter frukost alla tillsammans i matsalen. Tyvärr så är ofta en av oss vuxna redan på jobbet när barnen vaknar och mycket sällan blir det dukat upp för en "riktig" frukost. Nått som vi nog borde bättra oss med. Varje dag, tyckte Romeo. Inte riktigt genomförbart, tänker jag, men kanske på söndagar. 




En sen lunch hos mina föräldrar blev det sen, för att fira min far!
Lite spänning fick vi också till där när Colin satte en bit i halsen och det tog en stund innan jag fick bort den. Har ju hänt tidigare, men så länge har det nog aldrig tagit innan man sett maten komma ut igen. Vanligen räcker det med en dunk i ryggen. Men inte den här gången. Hann bli lite skrämd nog. 

Sen avslutade vi dagen hemma med årets första glögg och lite spel. 




fredag 10 november 2017

Ankor i konst


Dax för två dagar i huvudstaden igen och den här gången började jag med det jag inte hann senast. Ett besök till Ateneum. 


Är egentligen bara nöjd med att det inte blev av senast för nu hann de öppna ännu en utställning. Hade missat den för två veckor sedan. 

Mästerverken från Ankeborgs Nationalgalleri finns ännu till skådan och man kan beundra dem bredvid sina riktiga föregångare. Dem skulle jag och se senast. 
Vilken version gillar du bäst?








Bröderna von Wright är den andra utställningen för tillfället. Magnus, Wilhelm och Ferdinads konst kan man beskåda fram till slutet av februari nästa år. Vackra tavlor! Mycket fåglar!




Jag som försöker se kulturell ut. 
Fast när de andra besökarna denna morgon var en dagis-skolgrupp så behövde man nog inte försöka så mycket. Det räckte med att inte rusa omkring och skrika. Klarade jag just o just!




Radisson Blu Otaniemi, var kvällens hotell som vanligt.
Uppgraderad till bättre rum och en gåva av hotellet var heller ingen dålig avslutning på dagen!
En av de bättre arbetsresorna detta. Och ja, hann nog med jobb också.






torsdag 9 november 2017

Prioriteringar


Livet är fullt av prioriteringar. Väljer man si, eller väljer man så, så kan man vara säker på att resultatet är helt olika. 


Vad pratar vi om? Jo, karriär vs livet förstås. 

Den senaste tiden, efter 10 år i arbetslivet, så kommer det fram gång på gång hur man kan prioritera olika i livet. En som har prioriterat annorlunda än man själv kan slänga fram en CV lång som bara den, medan man själv sitter och har väldiga problem med att få ihop två sidor. 
Började med en CV i våras (nej, skall inte byta jobb, men en CV behövs till vissa ansökningar inom jobbet) men gav upp efter en stund. Kände bara att, "nej jag har absolut inget att komma med"! 

Det är helt klart nu hur andra prioriteringar troligen hade gjort att man varit nån helt annanstans i livet åtminstone karriär mässigt idag. Vill man då vara det, så det är en annan sak. 
Ännu efter den andra graviditeten när man kom tillbaka till jobbet så märkte man ingen större skillnad. De var ju ganska tätt efter varandra och ganska i början av arbetslivet. Men nu efter 10 år så ser man hur nån annan, som en gång var på samma streck, sprungit iväg från en och nu befinner sig långt före i loppet. Detta kan vissa dagar kännas väldigt svårt, medan man vissa dagar bara kan skratta åt saken. 

"Ja men du har ju gjort så mycket annat!"
Gissa om jag hört den meningen några gånger under den senaste tiden. Och alla har de ju rätt. Har hunnit med en hel massa roliga saker, som jag aldrig skulle byta bort. Minnen och upplevelser som många andra inte har. Mitt motto har alltid varit "Jobbet är inte livet, jag jobbar för att kunna leva!" Men tyvärr så ger den inställningen dig inte en mil lång CV.  En livs CV kanske, men inte en karriär. 

Så nu i veckan blev jag bara tvungen att ta itu med den där förbannade CV:n igen. Lika deprimerande den här gången, satt först o stirrade på min kollegas mil långa CV och fick ingen början på min egen. 10 år är en lång tid och jag kommer inte ens ihåg allt som man gjort och skrivit. Hade kanske varit en idé att redan tidigare sätta allt på papper. Men slutligen genom att gräva i alla GTK:s arkiv så fick jag till en liten lista. Den växer hela tiden medan jag kommer på nya rapporter som man varit med och skrivit. Blev till slut lite förvånad, nått har man ju ändå gjort. 
Dock, för att inte bli för positiv, så kan man ju tillägga att inget av det antagligen hjälper den här ansökan eftersom detta är nått helt nytt för mig. Men detta nya låter intressant och jag kan ju bara bli bättre. 

Nu kommer det här inlägget inte att sluta med nått peppigt skriveri om hur livet ändå är viktigare och bla bla. Inte heller försöker jag påstå att jag vet hur man skall kombinera karriären och livet. Har egentligen ingen aning. 

Men vad jag vet är att jag vill ha både och! Ett spännade och roligt liv och en mil lång CV! 
Så kanske det nu skulle vara dax att satsa lite på karriär delen av livet?!
Så följ med och se hur det går!




söndag 5 november 2017

Halloween 2017



Halloween Fest med gangstrar, Batman, Batgirl och Robin, Drakula, en ZombieMiss, häxor, Tiger, krigare och andra kryp!




Den näst bästa festen på året! (julen vinner ju allt annat förstås)
Maskerad, middag och alla samlade!
Kan det bli bättre!?




Vi börjar ha ganska många maskeraddräkter efter alla år med Halloweenfester... både vi vuxna och barnen.
Tur att den lille inte ännu kan kräva ny dräkt varje år. Han får återanvända så länge som det går. Drakula dräkten har Kevin också använt. 


Mina gangster, Robin och Drakula redo för Halloween!
Den söta Drakulan blev inte skrämmande hur han än försökte!





Middag!
Tacopaj och annat smått och gott går alltid hem!




Återanvändning här också, samma dräkt som för två år sen. 
Hade nog en ny också, eller ny och ny, ny för Halloween kunde man säga. Men kände int för Kleopatra den här dagen. Så det fick bli Djävulen! 





Drakula vin från Slottet Bran i Transylvanien passar bra till en Halloween Middag. 
Denna flaska har nog nått år på nacken, det var 2014 när vi besökte Drakula, men vinet det var helt ok ändå. 




Vår Zombie Miss fick visst lite för mycket av det goda! :)

Bara på skoj alltså, föstås. 




fredag 3 november 2017

Spöken och annat sällskap


Spöken och skeletten har så småningom dykt upp lite överallt i vårt hem. 
Och imorgon är det dax för HalloweenFest!
En av årets bästa fester tycker barnen. För vem gillar inte maskerader!?



Men idag var det ännu vanlig fredag. Jobbdag och den ända dagen i veckan när man inte behöver stressa hem för att hämta barn (minstingen han är färdigt hemma på fredagar). 
Men det är inte varje fredag som man har så här sött lunchsällskap! Och snäll var han också fast han inte ville sova. 




Väl hemma var det dax att fixa pumpan.
Alla med på ett hörn förstås och en fin eller skrämmande pumpa lyckades vi åstadkomma i år också. 




Ännu återstår en hel del fixande, både mat och dekorationer innan vi är klara att ta emot gästerna.
Men det hinner vi nog med imorgon! Nu blir det soffan!